soofialinden

Hola! Förkylningens utbredning har nått mig här i slutdagarna av lovet. Så underbart! Not.
Sitter här och försöker hitta på olika sätt att bli av med den, men inser hela tiden att förkylningen har sin gång. Den får väl va så länge den vill va. Pust.

Juste, ska berätta om min nära-döden-upplevelse. Det var verkligen en upplevelse.
Eftersom jag börjat bli förkyld så har jag fått riktigt ont i halsen. Igår tänkte jag lindra det hela med att ta någon slags tablett som gällde för halsont. Den smakade mint och verkade skitnajs. Under tiden jag sög på den så läste jag ur en lånad bok från Matilda; tio saker jag hatar med mig själv, bra bok.
    Helt plötsligt inser jag att min tunga börjar domna av. Skum känsla. Ytterst skum känsla.
    Min puls ökar en gnutta, några tunga tankar börjar slå rot och jag varnar mamma och pappa genom att säga: okej, nu börjar min tunga domna av här, så ni vet. Otroligt oförberedd för döden känner jag att också halsen börjar svälla upp och domna av sakta men säkert. Tankar som "Herregud, herregud, herregud" och "shit, vad vare i de där tabletterna?" flyger upp i hjärnan.
    Jag går mot vårat medicinskåp och läser på sidan av förpackningen för tabletterna. Det står: smärtstillande för extrem halsont, eller något liknande. På framsidan står det: för halsont. MEN JAG HADE JU BARA LITE HALSONT! (alltså inte ens halsont) INTE EXTREMT!
    Jag blir helt röd i fejan, skriker förtvivlat åt pappa att halsen och tungan är HELT UR FUNKTION. Ångest. Panik. Rädsla.
    Jag rusar till köket och slänger i mig fem glas vatten och trycker i mig små bitar bröd för att se om det överhuvudtaget går att svälja. Väl svalt brödet lurar jag mig själv att det var väldigt svårt att svälja det där. Jag får helt enkelt för mig att halsen är HELT tjock och att "hålet" är svullet. Jag kommer att döööö. PAAAAAAAAAANIIIIIIIIIIK.
    Pappa lugnar mig, det blir inte bättre. Jag hämtar speglar och kollar in i halsen, det ser helt normalt ut. Resterna från mackan ligger här och var, men annars ser det ju helt perfa ut.
    Jag återhämtar mig.
    Andas.
    Jag dog inte.