soofialinden

tjoho! har precis återhämtat mig efter en rundtur med bilen.
i morse var jag på dop på andra sidan sjön med församlingen och så. jag skulle vara lite duktig på hemresan, tänkte jag, och köra ända hem. det är kanske en sträcka på en mil eller så. he he he. det börjar skitbra, jag kör faktiskt riktigt bra, växlar själv och svänger lite konstigt men BRA kör jag. sen börjar det urarta lite men inte mycket. jag får motorstopp när jag ska ut på nya e4an och råkar växla till 5an istället för 3an ett antal gånger. men det funkar liksom, ingen panik. mamma sitter på helspänn i baksätet medan pappa sitter och är van med mina körningar i fram. efter att ha svängt runt i både rondell och i korsningar så närmar jag mig infarten till ramsjöbacke. mmm, najs... känner jag. men pappa får lite attacker ibland och skriker: GASAAAAA! eller BROOOOMSA! men jag känner ändå att jag har läget under kontroll. När jag liksom ska göra slutfinishen, köra in på våran parkeringsruta vid huset, så liksom går det inte. jag ska smygköra eller vad det heter och det går inte, jag liksom bara står där och gasar och bromsar och gasar och bromsar. pappa börjar bli trött på att jag är så dålig på att köra men när jag äääntligen hamnar där jag ska vara så drar han ut nyckeln och säger: JA, det blir minsann körlektioner för dig! Jag trodde du kunde köra men idag körde du bara helt livsfarligt.
Jag: Äsch vadå! Det gick väl bra idag, jag känner att det bara går framåt.
Mamma sitter och råflabbar i bak så man tror att hon druckit nåt konstigt.
hon ba: Jag är såå GLAD att jag inte kör med dig.
(HAHA) jag ba: TACK!?
Suck.
Så om ni ser någon som kör lite galet här i krokarna, så kan det vara jag. Men stå ut, snart blir jag bra! (omedvetet rim)

Tjingeling.